28 December
Jag kanske ska börja skriva här igen.
Efter all jävla skit så börjar vinden vända. Det känns så jävla skönt och inte ha en ständig tegelsten på nacken.
Någon som kontrollerar och framförallt inte någon som är sjuk i huvudet som tar min energi. Fy fan vad skönt.
Men jag tror att efter allt detta så klarar jag nog allt. Jag kommer aldrig mer bli förvånad. Men jag kanske heller aldrig kommer våga lita på någon igen. Det sägs att tiden läker alla sår, det tror jag med. Det kanske bara var bra, nu har jag lärt mig att alla är inte som man själv är. Vissa föds utan samvete. Hur som helst sa jag till mig själv att jag aldrig aldrig aldrig mer skulle träffa nån jävla skit kille. Nu var det nog. Jag ska inte inte inte. Men vad händer då? jo givet vis dyker någon upp. Någon som framställer sig som väldigt bra. Men jag tror att skenet bedrar, men det får jag väl se.
Hur som helst har jag haft en oförskämmt bra Jul, nu när jag nästan känner mig vuxen skämms jag. Skämms över hur jag har det, tänker på alla fattiga barn. Men det är väl helt enkelt så att det är så olika och jag vet också att det hade kunnat varit värre, mycket värre. Jag är bara tacksam, så tack tack tack mamma och pappa för allt.
Efter all jävla skit så börjar vinden vända. Det känns så jävla skönt och inte ha en ständig tegelsten på nacken.
Någon som kontrollerar och framförallt inte någon som är sjuk i huvudet som tar min energi. Fy fan vad skönt.
Men jag tror att efter allt detta så klarar jag nog allt. Jag kommer aldrig mer bli förvånad. Men jag kanske heller aldrig kommer våga lita på någon igen. Det sägs att tiden läker alla sår, det tror jag med. Det kanske bara var bra, nu har jag lärt mig att alla är inte som man själv är. Vissa föds utan samvete. Hur som helst sa jag till mig själv att jag aldrig aldrig aldrig mer skulle träffa nån jävla skit kille. Nu var det nog. Jag ska inte inte inte. Men vad händer då? jo givet vis dyker någon upp. Någon som framställer sig som väldigt bra. Men jag tror att skenet bedrar, men det får jag väl se.
Hur som helst har jag haft en oförskämmt bra Jul, nu när jag nästan känner mig vuxen skämms jag. Skämms över hur jag har det, tänker på alla fattiga barn. Men det är väl helt enkelt så att det är så olika och jag vet också att det hade kunnat varit värre, mycket värre. Jag är bara tacksam, så tack tack tack mamma och pappa för allt.
